Håkan Bergman Blogg

            Jag fick i uppdrag av terapeuten att skriva när negationer dyker upp. När jag cyklade därifrån var jag smått irriterad. Irriterad för redan när jag satte mig i stolen hos terapeuten var uppjagad och kände mig tvungen att prestera. Nu ska det berättas... typ. Va fan ska berättas? Mycket som dyker upp är inget nytt för mig. Jag tar helt enkelt på mig andras problem. Andras sanning. Jag är också ett öppet mål för människor med narcissistiska drag. De ser en chans att "äta" på mig. Nu är det ju min sanning. Det är inte säkert det är så men det är känslan jag bär omkring på.  Det förbannade inre barnet.  Lollo sa en gång; ditt ex har fortfarande mycket makt över dig. Hon hade så klart rätt men jag var inte mogen för att lyssna på det då. Det ligger mycket sanning i det. Och inte bara när det gäller mitt ex. Gamla oförätter som ska "klaras" upp. Mest i mitt eget huvud. Till vilket pris då? Nu var det kanske inte meningen att jag skulle ...

Solen letar sig fram idag vid köksbordet Pensionen på kontot. Hyran och diverse annat betalt. Onsdag.  Som dödsryckningar. Gick in på minpension. Lever jag så länge?  Planera för 20 år framåt. Vilket skämt. Jag försöker leva för dagen. Som en hund. Timme för timme.  Jag bor billigt. Alltid något att glädjas åt.  /Synes

       När man börjar gå i terapi kommer gammal magsyra upp. Ibland undrar man ju vad ältandet ska tjäna till. Kommer något att förändras. Som alla smarta vet börjar förändringen hos en själv men man lever inte ensam på planeten. En form av gemenskap är hälsa. Eller ohälsa? Jag försöker gå till gymmet. Det är ångest bara att packa gymväskan. Men jag behöver det. Lyfta skrot och  få ut frustrationen ur kroppen.  Slemmet i halsen ger inte med sig. Det är jävligt tröttsamt. Det kommer och går. Flera rapporterar samma sak som har pågått i veckor. Snart ska jag göra en gastroskopi. För säkerhets skull. Orka. Kanske är det åldern. Nu är man gubbe som står och harklar sig vid busshållplatsen. Kan vara så enkelt. Jag har dragit ner på kaffet. En mugg om dagen.  I morgon kommer pensionen.  Synes.

Att börja blogga igen är att synliggöra att inget har hänt. Inget har hänt värt att skriva om. Men det har det ju. Det har hänt en hel del. Både bra och dåligt. Som livet. Hunden ligger och sover. Vädret idag har varit sunk. Blåst, regn och kallt.  Ikväll sitter jag med en kopp te med honung.  Jag går i terapi igen. Jag kraschade för ett par veckor sen. Rejält. Egentligen mår jag bra, sa förnekaren.   Massor av prover har jag tagit och har en jobbig undersökning kvar. Kroppen är okej. Proverna toppen. Så jag oroar mig inte nämnvärt. En envis förkylning som inte vill släppa taget. Nog inne på sjunde veckan nu. Det är en blandning av pollenallergi och förkylning. Tror jag.  Kärleken då? Lever du själv, frågade hon. Jisses. På den fronten är det stilla som i en vattenpöl.   Jag får nog raka mig i morgon. Skivorna jag beställde har inte kommit idag. Jag lyssnar på Karlavagnen.  Vi ses kanske igen?  Min gamla domän är stängd. hakanbergman.se.  Ni vet...

Här ligger en oanvänd blogg och väntar. Ska man börja igen? Vete fan...