Negationer

         Jag fick i uppdrag av terapeuten att skriva när negationer dyker upp. När jag cyklade därifrån var jag smått irriterad. Irriterad för redan när jag satte mig i stolen hos terapeuten var uppjagad och kände mig tvungen att prestera. Nu ska det berättas... typ. Va fan ska berättas? Mycket som dyker upp är inget nytt för mig. Jag tar helt enkelt på mig andras problem. Andras sanning. Jag är också ett öppet mål för människor med narcissistiska drag. De ser en chans att "äta" på mig. Nu är det ju min sanning. Det är inte säkert det är så men det är känslan jag bär omkring på. 

Det förbannade inre barnet. 

Lollo sa en gång; ditt ex har fortfarande mycket makt över dig. Hon hade så klart rätt men jag var inte mogen för att lyssna på det då. Det ligger mycket sanning i det. Och inte bara när det gäller mitt ex. Gamla oförätter som ska "klaras" upp. Mest i mitt eget huvud. Till vilket pris då?

Nu var det kanske inte meningen att jag skulle skriva om detta i bloggen, men det är mitt sätt och skäms inte över mina tankar. Jag har inget att dölja. Det är så klart en risk med det. Jag är inte anonym. Jag har inget behov av det. Folk får fan tycka vad de vill.

Utan skrivandet blir ensamheten olidlig. 

Jag ska ta och städa upp morgonen och sen blir det en löprunda. Två pass på gymmet och två löprundor är mitt mål nästa vecka. 

Synes.