Att börja blogga igen är att synliggöra att inget har hänt. Inget har hänt värt att skriva om. Men det har det ju. Det har hänt en hel del. Både bra och dåligt. Som livet. Hunden ligger och sover. Vädret idag har varit sunk. Blåst, regn och kallt. Ikväll sitter jag med en kopp te med honung. Jag går i terapi igen. Jag kraschade för ett par veckor sen. Rejält. Egentligen mår jag bra, sa förnekaren. Massor av prover har jag tagit och har en jobbig undersökning kvar. Kroppen är okej. Proverna toppen. Så jag oroar mig inte nämnvärt. En envis förkylning som inte vill släppa taget. Nog inne på sjunde veckan nu. Det är en blandning av pollenallergi och förkylning. Tror jag. Kärleken då? Lever du själv, frågade hon. Jisses. På den fronten är det stilla som i en vattenpöl. Jag får nog raka mig i morgon. Skivorna jag beställde har inte kommit idag. Jag lyssnar på Karlavagnen. Vi ses kanske igen? Min gamla domän är stängd. hakanbergman.se. Ni vet...
När man börjar gå i terapi kommer gammal magsyra upp. Ibland undrar man ju vad ältandet ska tjäna till. Kommer något att förändras. Som alla smarta vet börjar förändringen hos en själv men man lever inte ensam på planeten. En form av gemenskap är hälsa. Eller ohälsa? Jag försöker gå till gymmet. Det är ångest bara att packa gymväskan. Men jag behöver det. Lyfta skrot och få ut frustrationen ur kroppen. Slemmet i halsen ger inte med sig. Det är jävligt tröttsamt. Det kommer och går. Flera rapporterar samma sak som har pågått i veckor. Snart ska jag göra en gastroskopi. För säkerhets skull. Orka. Kanske är det åldern. Nu är man gubbe som står och harklar sig vid busshållplatsen. Kan vara så enkelt. Jag har dragit ner på kaffet. En mugg om dagen. I morgon kommer pensionen. Synes.
Kommentarer
Skicka en kommentar